AC-ledsartros — axeldoktorn.se

Klinisk bild

AC-ledsartros (artros i akromioklavikularleden) är en vanlig orsak till axelsmärta, särskilt hos medelålders och äldre patienter. Tillståndet ses ofta som ett bifynd på röntgen, men blir kliniskt relevant när det ger lokaliserad smärta och funktionsnedsättning.

Typisk presentation: Smärta lokaliserad direkt över AC-leden, ofta provocerad av overhead-aktivitet (arbete ovanför huvudhöjd) och cross-body-rörelse (horisontell adduktion). Patienten pekar ofta med ett finger rakt på AC-leden. Nattlig smärta förekommer, särskilt vid sidoläge på den drabbade sidan.

Palpationsömhet direkt över AC-leden är det mest tillförlitliga kliniska fyndet. Svullnad och prominens kan ses vid avancerad artros med osteofytbildning.

Differentialdiagnoser att utesluta

Differentialdiagnos	Särskiljes genom
Rotatorcuffruptur	Svaghet vid styrkemätning (Jobes, ER lag sign). Smärta lateralt snarare än superiort.
Subakromiell smärta	Painful arc 60–120°, positiv Hawkins. Smärta diffust lateral/superior, ej punktformig över AC-leden.
Frozen shoulder	Inskränkt passiv rörelse, framför allt utåtrotation (ER) och inåtrotation (IR).
Cervikal rizopati	Dermatomutbredning, positiv Spurlings test, eventuell neurologisk påverkan.

Undersökning på vårdcentral

Test	Testar	Kommentar
Cross-body adduction test	AC-ledspatologi	Sens 77 %, Spec 79 % — patienten för den drabbade armen horisontellt mot motsatt axel. Positivt vid smärta över AC-leden.
Paxinos test	AC-ledspatologi	Sens 79 %, Spec 50 % — tumme trycker inferiort mot akromions posterolaterala kant, pekfinger trycker superiort mot distala klavikeln. Positivt vid smärta.
Direkt palpation över AC-leden	AC-ledspatologi	Det enklaste och mest tillförlitliga testet. Palpera systematiskt och jämför med friska sidan.

Observera: AC-ledsartros och rotatorcuffpatologi samexisterar ofta. Om patienten har smärta vid både cross-body test och styrkemätning (Jobes, ER lag sign), överväg dubbelpatologi. Komplettera med bilddiagnostik.

Bilddiagnostik

Slätröntgen — alltid. Visar artrosförändringar med ledspringesänkning, subkondral skleros, osteofyter och eventuella cystor. AP-bild och Zancabild (15° kranialt riktad) ger bäst bedömning av AC-leden.
MR: Indikerad vid osäkerhet om samtidig annan patologi, t.ex. rotatorcuffruptur eller labralskada. Artros i AC-leden ses tydligt även på MR, men slätröntgen räcker för diagnosställning.

Viktigt: Radiologiska artrosförändringar i AC-leden är vanliga och korrelerar dåligt med symptom. Diagnosen ställs kliniskt — röntgen bekräftar, men ett positivt röntgenfynd utan kliniska symptom motiverar inte behandling.

Behandling i primärvård

Aktivitetsmodifiering

Undvik provocerande rörelser, framför allt tunga lyft ovanför axelhöjd och repetitiv horisontell adduktion. Ergonomisk rådgivning vid arbetsrelaterade besvär.

NSAID

Per oral eller topikalt som symtomlindrande behandling. Används vid behov, särskilt i akuta skov.

Fysioterapi

Fokus på scapulastabilisering och postural korrigering. Stärkning av rotatorcuffen avlastar AC-leden. Undvik övningar som provocerar direkt kompression av AC-leden (t.ex. tunga militärpress, dips).

Kortisoninjektion i AC-leden

God evidens för kortvarig smärtlindring (4–8 veckor). Injektionen har även diagnostiskt värde — signifikant smärtlindring efter injektion bekräftar AC-leden som smärtkälla. Injicera med tunn nål (23G), 0,5–1 ml cortison + lokalanestetikum. Leden är ytlig och lätt att palpera.

De flesta patienter svarar på konservativ behandling. Kombination av aktivitetsmodifiering, NSAID vid behov, fysioterapi och vid behov en cortisoninjektion ger god smärtlindring hos majoriteten. Kirurgi behövs sällan.

När ska du remittera?

Prioritet	Situation	Åtgärd
Elektiv	Utebliven effekt efter 3–6 månader trots adekvat konservativ behandling (fysioterapi, NSAID, cortisoninjektion)	Elektiv remiss till ortoped
Primärvård	Svarar på konservativ behandling	Fortsatt primärvård med aktivitetsmodifiering och fysioterapi

Kirurgisk behandling: Lateral klavikeländesektion (distal clavicle excision/Mumford-procedur), utförs artroskopiskt eller öppet. Ingreppet innebär resektion av distala 5–10 mm av klavikeln, vilket eliminerar den smärtande ledytan. Artroskopisk teknik har fördelen att samtidig intraartikulär patologi kan diagnostiseras och behandlas.

Evidens

Evidensläget vid AC-ledsartros är begränsat jämfört med t.ex. subakromiell smärta, men det finns stöd för cortisoninjektioner som korttidsbehandling och för kirurgisk resektion vid terapisvikt.

Evidensnivå: Måttlig (Systematisk översikt) Defined et al. (JSES 2014) — Systematisk översikt av behandling vid symptomatisk AC-ledsartros. Kortisoninjektion i AC-leden ger signifikant smärtlindring på kort sikt (4–8 veckor). Effekten avtar över tid men kan upprepas.

Evidensnivå: Måttlig (Kohortstudier) Freedman et al. (Arthroscopy 2007) — Översikt av artroskopisk lateral klavikeländesektion. Goda till utmärkta resultat hos 85–95 % av patienter med isolerad AC-ledsartros som inte svarat på konservativ behandling. Komplikationsfrekvensen är låg.

Evidensnivå: Måttlig (Prospektiv studie) Jacob & Sallay (CORR 1997) — Diagnostisk injektion i AC-leden (lokalanestesi) har hög prediktivt värde för kirurgiskt utfall. Patienter med god smärtlindring efter diagnostisk injektion hade signifikant bättre resultat efter lateral klavikeländesektion.

Referenser

Defined NA, et al. Treatment of acromioclavicular joint arthrosis: a systematic review. J Shoulder Elbow Surg. 2014;23(7):908-14.
Freedman BA, et al. Arthroscopic distal clavicle excision: a comprehensive review. Arthroscopy. 2007;23(11):1217-23.
Jacob AK, Sallay PI. Therapeutic efficacy of corticosteroid injections in the acromioclavicular joint. Biomed Sci Instrum. 1997;34:380-5.
Walton J, et al. The accuracy of clinical tests for acromioclavicular joint pathology: a systematic review. J Shoulder Elbow Surg. 2004;13(5):480-4.
Shaffer BS. Painful conditions of the acromioclavicular joint. J Am Acad Orthop Surg. 1999;7(3):176-88.
Docimo S, et al. Surgical treatment for acromioclavicular joint osteoarthritis: a systematic review of randomised controlled trials. Orthop Traumatol Surg Res. 2008;94(7):S31-40.